danielabjornsdotter

D- Varför är det så att så många vuxna plötsligt blir så nedstämda och negativa över livet? Många ger upp sin kärlek för att söka spänning i något nytt, bara för att komma på sig själva med att de inte trivs med det heller.
De har ofta jobbat med samma sak i många år, sedan 20-årsåldern. De har träffat en partner, som de säger sig älska. De gifter sig och skaffar barn. Så långt ingen fara på taket. Men sedan händer något. Allteftersom barnen blir äldre och livet flyter på i precis samma takt dag ut och dag in blir tillvaron lite mörkare. Varje dag. De intalar sig att de har valt det livet själva och att det är så det ska vara. Men innerst inne vantrivs det. Tillslut får de nog och bryter upp.
Den s.k fyrtioårskrisen verkar vara en andra tonår. Fel uttryck. En andra pubertet. En slags mognad, men till vad? För trots att de tar tag i sina liv och ser till att förändra det så är det som att en enda mening snurrar runt i deras inre. Det är försent.

A - De känner att de redan har levt halva livet och att de måste skynda på att göra något av de återstående åren. För tiden går fort.


D- "Varje dag ser framtiden lite mörkare ut, och det förflutna lite ljusare". Men är det sant? Har de förstått det hela fel? Vad är det dessa människor söker efter?


A - De ser ut över världen istället för att blicka inåt. Det har aldrig tagit sig tid till att se sig själv, sitt rätta jag. Lycka. I ungdomens år följer man med strömmen. Gör det vad som förväntas av en. Gör det som är rätt. Man gör det därför att man lyssnar till de som är äldre och klokare, de vet råd och man litar på dem.

D- Det är det här som frustrerar mig enormt. En olycklig människa ser ingenting annat än det jobbiga i saker, vilket de gör! Varför ska jag lyssna på dem?

A- De vill väl genom att varna dig om alla faror som finns efter vägen och berättar vad du ska undvika för att ta dig fram till målet. Men allt detta är bara en yta. Där pengar, materiella ting och prestationer har en betydelse. Istället för att närma sig lycka springer de iväg åt andra hållet och känner när de börjar komma upp i åren att de inte har kommit någonstans. De sätter sitt hopp till nästa generation. Till dig.



D - Jag vill inte leva i den världen som målas upp för mig. Deras värld. För det är rent ut sagt helvetet!
Jag slits mellan de två världarna, våran och deras. En fot på varje sida.
Jag vet var jag vill vara, men det är någonting som stoppar mig från att lyfta upp den ena foten.



Jag vet vad det är som håller mig precis på gränsen. Men jag vet också att det är någonting som jag inte är mogen att släppa taget om riktigt ännu.


Tack <3

Ge mig lite inspiration, jävla.. Är så sjukt rastlös! Har lust å hoppa på första bästa
flyg bort någonstans, vart spelar ingen roll, bara det är bort.

Varför är det lättare att skriva om saker när man mår dåligt? Iofs mår jag relativt bra just nu.



Jag har inspiration i massor, men lyckas inte få ut dem på papper, eller något annat. Jag bara jobbar på.. Det enda sättet som fungerar är att tänka positivt och göra det man brinner för. Problemet är att det känns som om dygnet har alldeles för få timmar och att jag inte hinner med det jag brinner för. Jag är bara så trött så trött. Men det jag gör nu är inte förgäves, inte alls. Jag har sett saker som många inte skulle klara av, men jag gjorde det utan problem. Det måste ju vara värt något? Det känns skönt att veta, att jag kan hantera hemska saker, nästan lite läskigt. Betyder det att jag är känslokall eller att jag helt enkelt har lätt för att koppla bort det emotionella när ett jobb ska utföras? Jag tror på det senare, men jag är ju tvilling och uppfattas ofta som känslokall. Nåja, alla uppfattar ju inte mig som det som tur är :)

Fucking...shit! xD


Livet visar hela tiden att det inte är rätt för mig alltså, så jävla typiskt xD
Blir som lite less, men vafan, skit samma. Allt allt tjorvar sig och att man
måste ta omvägar för SMÅSAKER, det lär väl en nåt det oxå.. Jaja.. Jag
tänker iaf inte fortsätta såhär. Måste komma på nåt jäävligt smart.



Man kan inte få ALLT gratis, jag har väl fått tillräckligt redan så.. Dags att börja kämpa!!! xP

Oj, har nästan glömt bort den här bloggen.. Eller inte orkat skriva i den bara,
har inte så stort behov av två bloggar just nu, jag är ju okej nu xD Haha :)
Nå, 6:e dagen med jobb idag, har varit ganska så krävande å stiga upp 4
varje morgon! Tur att jag har lätt att somna nästan vilken tid som helst på
dygnet, och stiga upp. Jah. Lika å slänga in en bild.




Broder tatuerar sig idag, jag får också lust till en till. Men det är lätt att det går till överdrift så jag väntar nog ett tag så jag vet exakt vad jag ska göra. Justja, skriva ut ett papper ska jag ju oxå. Nu slänga mig på soffan ett tag innan jag far iväg på dagens andra jobb-tur.

Äntligen hittade jag den! Psalmen som jag har sökt efter i evigheter!
Shall we gather at the river

Shall we gather at the river,
Where bright angel feet have trod,
With its crystal tide forever
Flowing by the throne of God?

Yes, we'll gather at the river,
The beautiful, the beautiful river;
Gather with the saints at the river
That flows by the throne of God.

On the margin of the river,
Washing up its silver spray,
We will talk and worship ever,
All the happy golden day..

etc.

I'm so happy! Det är verkligen min favoritpsalm.